krig
Swedish
/kriːɡ/
noun
Definitions
- war
Etymology
Borrowed from Middle Low German krîch derived from *krīg.
Origin
*krīg
Gloss
Timeline
Distribution of cognates by language
Geogrpahic distribution of cognates
Cognates and derived terms
- krig Norwegian Bokmål
- arkiv Swedish
- borgare Swedish
- borgarkrig Swedish
- brott Swedish
- föra Swedish
- förande Swedish
- förbrytare Swedish
- förbrytelse Swedish
- inbördes Swedish
- inbördeskrig Swedish
- informationskrigföring Swedish
- korrespondent Swedish
- kriga Swedish
- krigare Swedish
- krigförande Swedish
- krigföring Swedish
- krigsarkiv Swedish
- krigsbrott Swedish
- krigsförbrytare Swedish
- krigsförbrytelse Swedish
- krigskorrespondent Swedish
- krigsorganisation Swedish
- krigsrätt Swedish
- krigsskådeplats Swedish
- kärnvapen Swedish
- kärnvapenkrig Swedish
- medborgare Swedish
- medborgarkrig Swedish
- organisation Swedish
- redigering Swedish
- redigeringskrig Swedish
- redigeringskriga Swedish
- rätt Swedish
- skådeplats Swedish
- snöboll Swedish
- snöbollskrig Swedish
- ställning Swedish
- ställningskrig Swedish
- värld Swedish
- världskrig Swedish
- krig Norwegian Nynorsk
- krig Old High German
- kríggj Faroese
- *krīg gmw-pro
- *krīg Old Dutch
- krîch Middle Low German
- krīch Middle Low German
- krīg Old Saxon
- Kriech Saterland Frisian
- Krieg Low German
- rätt
- föra
- värld
- brott
- kriga
- arkiv
- krigare
- borgare
- snöboll
- förande
- inbördes
- ställning
- kärnvapen
- krigsrätt
- krigföring
- krigsarkiv
- borgarkrig
- förbrytare
- redigering
- medborgare
- världskrig
- krigsbrott
- skådeplats
- krigförande
- förbrytelse
- snöbollskrig
- inbördeskrig
- organisation
- korrespondent
- kärnvapenkrig
- medborgarkrig
- ställningskrig
- krigsskådeplats
- krigsförbrytare
- redigeringskrig
- redigeringskriga
- krigsförbrytelse
- krigsorganisation
- krigskorrespondent
- informationskrigföring